i huvudet på annica

Vet ni..imorn är det 5 månader sen jag bröt armen. Gått fort? Eeeh jaa!
Det är 5 månader sen som jag gick på jobbet och va så glad över att Victor skulle jobba på söndagen istället för mig eftersom jag hade jobbat 13 heldagar i streck. Jag gick där bland kläder och kunder och kunde inte bestämma mig om jag var taggad för fest i Tallboda med ISarna eller inte..Väl hemma bestämde jag mig. Jag var taggad! Piffade till mig lite, drog iväg.
Jag drack vin ur min sportflaska, vi åt pizza och vi dansade. Vi hade så sjukt jädrans kul, men bestämde oss ändå för att åka hem skapligt. Michis och jag käkade en kebab, sa hejdå, och jag började vandra hemåt. Men så ringde Pontus.."Amen vi är nästan där du är kom förbi här". Ja okej då, det kan väl inte skada (Är jag helt säker på det) Jag träffade Pontus och Fredde och massor andra okända människor. Sen hände det. Jag fatta INGET, allt gick så sjukt fort...Först va jag upplyft sen låg jag på marken, jag hör inget o jag ser inget, lever jag?? Jo men visst lever jag men TA INTE PÅ MIN ARM!!! Jag komme rihåg att jag frös extremt när jag låg på marken och att jag sa till Pontus att jag inte hade råd att bli skadad och va hemma från jobbet..Sen kom ambulansen, vi åkte iväg.

På akuten sa dem att det va ett brutet ben och att jag kanske skulle få opereras på måndagen, och så blev ju fallet. "Det här en lätt operation, det kommer gå snabbt och du får åka hem senare idag) Operationen började vid 9 på morgonen om jag kommer ihåg rätt..Vid 4 på eftermiddagen började jag vakna. Helt groggy, mådde så illa och kunde knappt öppna ögonen. De ville att jag skulle kissa men det gick inte, min blåsa va fortfarande sövd av narkosen, så jag kunde liksom inte få ut nått..Vid typ 7 på kvällen kör dom mig till en avdelning. Där fick jag prata med mamma i telefon "Gumman, du vet att ska sova över där va?" Eeeeh what? Varför har ingen sagt nått till mig? Jag var iofs fortfarande för groggy för att bry mig.
Dagen efter tror jag det var, berättar de för mig att operationen tog 4 timmar, för när de hade öppnat upp så såg dem att det var krossat så de hade fått plocka bensplitter.."Men vad händer med min utbildning, hudterapeut, jag ska ju börja läsa om 2 månader!!!" "Det kommer du nog inte klara av, risken är stor att armen inte blir bra" Jag fatta inte då, eller så lyssnade jag inte. Först hemma, vid köksbordet hos mamma och pappa, fattade jag. Jag grät och grät, hade så jsukt ont, tog smärtstilande, blev lite hög och somande. Det fortsatte så. Jag åkte till Öland på lite rehab, kämpade som en gris för att försöka va glad och trevlig, gick iväg och tycktesynd om mig själv så fort jag kunde, hade ont, tog smärtstillande, blev hög och somnade..

Men ju mindre smärtstillande jag behövde ta ju piggare blev jag såklart. Jag träffade min sjukgymnast som va toppen och som sa att vi skulle klara det. Men det gick inte. Jag tränade tills tårarna rann av smärta men inget hände, den där jävla armen befann sig i sin fula äckliga 90graders vinkel. Nått måste va fel.
"Det är semestertider vi tar bara in akuta tillstånd" sa dom på ortopeden. Mitt tillstånd är akut!!!. Efter ganska mycket tjat fick jag komma till röntgen..Jomenvisst..där satt en liten skruv rakt in i leden. Den 10e augusti, den dagen då jag skulle böjat skolan fick jag istället lägga mig på opretaionsbordet igen. Denna gång gick det snabbt och jag fick åka hem som planerat. Efter det förändrades det. Min träning gjorde framsteg och det gjorde mindre ont för varje dag som gick. Nedräkningen till 12 oktober började, JAG SKA GÅ PÅ DEN FÖRBANNADE SKOLAN! Och det har jag gjort! Jag har gått 1 månad idag och det går galant. Klart jag får ont i min armbåge men jag har ont i hela kroppen så det spelar inte så stor roll.

Det här blev ju ett tråkigt inlägg men jag är så himla glad och stolt över att jag är här nu! 5 månader..Läkarna gav mig inte ens en chans och det behövdes bara ynka 5 månader. Bra jobbat Banana!! Sen är det ju tack vare ALLA runtomkring som gjort att jag orkat såklart! Speciellt min fining!!

Åh va tråkigt det här blev, men imorn åker vi till Linköping och då är det fest!!!! Men nåde den som försöker lyfta mig!



Tack o hej!