TILLÄGNAT SOFFI!!!!!
Om du tittar riktigt noga på burken med polly så ligger RIESEN under!!! Inget mys utan Riesen för fasen!!
Yoyoyo wha´up!!!
Ehh, time for an update mayby!! Det är ju såhär va att det händer inte asmycket i livet. Jag vaknar vid halv8, klär på mig, smörjer in mig med min antirynkkräm (återkommer om det), äter två rostade mackor med nutella på. Går till bussen, kommer till skolan vid kvarti9. Är där till typ 16, åker hem, är trött, vilar lite, pluggar lite, äter lite, går och köper en godisbit, myser med Porre sen sover..Samma sak varje dag!! Sås kulle jag skriva om det varje dag skulle det inte bli så kul:)
SARA!!! Min moderna plugghäst! Va kul att du hade skrivut för jag tänkte på dig imorse!! Jag har hittat den perfekta födelsedagspresenten/julklappen till dig, Är du i Sverige eller where are you!!?? Fick du mitt sms när du fyllde år? Osf borde du va i Sverige:D
Jaha, åter om min rynkkräm. Jag har rynkor (eller fina linjer som man så fint kallar det) som en 30-åring. Den diagnosen ställdes förra veckan när vi va på studiebesök hos Decleor. Så nu arbetas det flitigt med anti-age. Och eftersom jag jämt tjatar om att mna ska bjuda på sig själv visas här den nakna sanningen om mig!! Nyvaken, osminkad.
Nej, jag har inte fått en smäll, jag svullnar upp lite på mornarna bara:) Och anledningen till mitt tjusiga smile är ju såklart att linjerna ska bli tydliga för er!
I övrigt så går det asbra i skolan. Fått till tillbaka 4 prov, MVH rakt igenom. De senaste tre proven däremot kanske inte kommer bli några resultat att skryta över men men. Man har sina perioder.
Min fina Pontus ställer upp som försökskanin här hemma. Han tycker ju tyvärr inte om massage så det får jag öva på andra.Måla tånaglarna däremot är inga problem!
Ja det va nog det..För den här gången iaf. En sak till bara..PÅ MÅNDAG FLYTTAR VI, UAUA!!
Tack o hej!
SARA!!! Min moderna plugghäst! Va kul att du hade skrivut för jag tänkte på dig imorse!! Jag har hittat den perfekta födelsedagspresenten/julklappen till dig, Är du i Sverige eller where are you!!?? Fick du mitt sms när du fyllde år? Osf borde du va i Sverige:D
Jaha, åter om min rynkkräm. Jag har rynkor (eller fina linjer som man så fint kallar det) som en 30-åring. Den diagnosen ställdes förra veckan när vi va på studiebesök hos Decleor. Så nu arbetas det flitigt med anti-age. Och eftersom jag jämt tjatar om att mna ska bjuda på sig själv visas här den nakna sanningen om mig!! Nyvaken, osminkad.
Nej, jag har inte fått en smäll, jag svullnar upp lite på mornarna bara:) Och anledningen till mitt tjusiga smile är ju såklart att linjerna ska bli tydliga för er!
I övrigt så går det asbra i skolan. Fått till tillbaka 4 prov, MVH rakt igenom. De senaste tre proven däremot kanske inte kommer bli några resultat att skryta över men men. Man har sina perioder.
Min fina Pontus ställer upp som försökskanin här hemma. Han tycker ju tyvärr inte om massage så det får jag öva på andra.Måla tånaglarna däremot är inga problem!
Ja det va nog det..För den här gången iaf. En sak till bara..PÅ MÅNDAG FLYTTAR VI, UAUA!!
Tack o hej!
5 månader sen..
Vet ni..imorn är det 5 månader sen jag bröt armen. Gått fort? Eeeh jaa!
Det är 5 månader sen som jag gick på jobbet och va så glad över att Victor skulle jobba på söndagen istället för mig eftersom jag hade jobbat 13 heldagar i streck. Jag gick där bland kläder och kunder och kunde inte bestämma mig om jag var taggad för fest i Tallboda med ISarna eller inte..Väl hemma bestämde jag mig. Jag var taggad! Piffade till mig lite, drog iväg.
Jag drack vin ur min sportflaska, vi åt pizza och vi dansade. Vi hade så sjukt jädrans kul, men bestämde oss ändå för att åka hem skapligt. Michis och jag käkade en kebab, sa hejdå, och jag började vandra hemåt. Men så ringde Pontus.."Amen vi är nästan där du är kom förbi här". Ja okej då, det kan väl inte skada (Är jag helt säker på det) Jag träffade Pontus och Fredde och massor andra okända människor. Sen hände det. Jag fatta INGET, allt gick så sjukt fort...Först va jag upplyft sen låg jag på marken, jag hör inget o jag ser inget, lever jag?? Jo men visst lever jag men TA INTE PÅ MIN ARM!!! Jag komme rihåg att jag frös extremt när jag låg på marken och att jag sa till Pontus att jag inte hade råd att bli skadad och va hemma från jobbet..Sen kom ambulansen, vi åkte iväg.
På akuten sa dem att det va ett brutet ben och att jag kanske skulle få opereras på måndagen, och så blev ju fallet. "Det här en lätt operation, det kommer gå snabbt och du får åka hem senare idag) Operationen började vid 9 på morgonen om jag kommer ihåg rätt..Vid 4 på eftermiddagen började jag vakna. Helt groggy, mådde så illa och kunde knappt öppna ögonen. De ville att jag skulle kissa men det gick inte, min blåsa va fortfarande sövd av narkosen, så jag kunde liksom inte få ut nått..Vid typ 7 på kvällen kör dom mig till en avdelning. Där fick jag prata med mamma i telefon "Gumman, du vet att ska sova över där va?" Eeeeh what? Varför har ingen sagt nått till mig? Jag var iofs fortfarande för groggy för att bry mig.
Dagen efter tror jag det var, berättar de för mig att operationen tog 4 timmar, för när de hade öppnat upp så såg dem att det var krossat så de hade fått plocka bensplitter.."Men vad händer med min utbildning, hudterapeut, jag ska ju börja läsa om 2 månader!!!" "Det kommer du nog inte klara av, risken är stor att armen inte blir bra" Jag fatta inte då, eller så lyssnade jag inte. Först hemma, vid köksbordet hos mamma och pappa, fattade jag. Jag grät och grät, hade så jsukt ont, tog smärtstilande, blev lite hög och somande. Det fortsatte så. Jag åkte till Öland på lite rehab, kämpade som en gris för att försöka va glad och trevlig, gick iväg och tycktesynd om mig själv så fort jag kunde, hade ont, tog smärtstillande, blev hög och somnade..
Men ju mindre smärtstillande jag behövde ta ju piggare blev jag såklart. Jag träffade min sjukgymnast som va toppen och som sa att vi skulle klara det. Men det gick inte. Jag tränade tills tårarna rann av smärta men inget hände, den där jävla armen befann sig i sin fula äckliga 90graders vinkel. Nått måste va fel.
"Det är semestertider vi tar bara in akuta tillstånd" sa dom på ortopeden. Mitt tillstånd är akut!!!. Efter ganska mycket tjat fick jag komma till röntgen..Jomenvisst..där satt en liten skruv rakt in i leden. Den 10e augusti, den dagen då jag skulle böjat skolan fick jag istället lägga mig på opretaionsbordet igen. Denna gång gick det snabbt och jag fick åka hem som planerat. Efter det förändrades det. Min träning gjorde framsteg och det gjorde mindre ont för varje dag som gick. Nedräkningen till 12 oktober började, JAG SKA GÅ PÅ DEN FÖRBANNADE SKOLAN! Och det har jag gjort! Jag har gått 1 månad idag och det går galant. Klart jag får ont i min armbåge men jag har ont i hela kroppen så det spelar inte så stor roll.
Det här blev ju ett tråkigt inlägg men jag är så himla glad och stolt över att jag är här nu! 5 månader..Läkarna gav mig inte ens en chans och det behövdes bara ynka 5 månader. Bra jobbat Banana!! Sen är det ju tack vare ALLA runtomkring som gjort att jag orkat såklart! Speciellt min fining!!
Åh va tråkigt det här blev, men imorn åker vi till Linköping och då är det fest!!!! Men nåde den som försöker lyfta mig!
Tack o hej!
Det är 5 månader sen som jag gick på jobbet och va så glad över att Victor skulle jobba på söndagen istället för mig eftersom jag hade jobbat 13 heldagar i streck. Jag gick där bland kläder och kunder och kunde inte bestämma mig om jag var taggad för fest i Tallboda med ISarna eller inte..Väl hemma bestämde jag mig. Jag var taggad! Piffade till mig lite, drog iväg.
Jag drack vin ur min sportflaska, vi åt pizza och vi dansade. Vi hade så sjukt jädrans kul, men bestämde oss ändå för att åka hem skapligt. Michis och jag käkade en kebab, sa hejdå, och jag började vandra hemåt. Men så ringde Pontus.."Amen vi är nästan där du är kom förbi här". Ja okej då, det kan väl inte skada (Är jag helt säker på det) Jag träffade Pontus och Fredde och massor andra okända människor. Sen hände det. Jag fatta INGET, allt gick så sjukt fort...Först va jag upplyft sen låg jag på marken, jag hör inget o jag ser inget, lever jag?? Jo men visst lever jag men TA INTE PÅ MIN ARM!!! Jag komme rihåg att jag frös extremt när jag låg på marken och att jag sa till Pontus att jag inte hade råd att bli skadad och va hemma från jobbet..Sen kom ambulansen, vi åkte iväg.
På akuten sa dem att det va ett brutet ben och att jag kanske skulle få opereras på måndagen, och så blev ju fallet. "Det här en lätt operation, det kommer gå snabbt och du får åka hem senare idag) Operationen började vid 9 på morgonen om jag kommer ihåg rätt..Vid 4 på eftermiddagen började jag vakna. Helt groggy, mådde så illa och kunde knappt öppna ögonen. De ville att jag skulle kissa men det gick inte, min blåsa va fortfarande sövd av narkosen, så jag kunde liksom inte få ut nått..Vid typ 7 på kvällen kör dom mig till en avdelning. Där fick jag prata med mamma i telefon "Gumman, du vet att ska sova över där va?" Eeeeh what? Varför har ingen sagt nått till mig? Jag var iofs fortfarande för groggy för att bry mig.
Dagen efter tror jag det var, berättar de för mig att operationen tog 4 timmar, för när de hade öppnat upp så såg dem att det var krossat så de hade fått plocka bensplitter.."Men vad händer med min utbildning, hudterapeut, jag ska ju börja läsa om 2 månader!!!" "Det kommer du nog inte klara av, risken är stor att armen inte blir bra" Jag fatta inte då, eller så lyssnade jag inte. Först hemma, vid köksbordet hos mamma och pappa, fattade jag. Jag grät och grät, hade så jsukt ont, tog smärtstilande, blev lite hög och somande. Det fortsatte så. Jag åkte till Öland på lite rehab, kämpade som en gris för att försöka va glad och trevlig, gick iväg och tycktesynd om mig själv så fort jag kunde, hade ont, tog smärtstillande, blev hög och somnade..
Men ju mindre smärtstillande jag behövde ta ju piggare blev jag såklart. Jag träffade min sjukgymnast som va toppen och som sa att vi skulle klara det. Men det gick inte. Jag tränade tills tårarna rann av smärta men inget hände, den där jävla armen befann sig i sin fula äckliga 90graders vinkel. Nått måste va fel.
"Det är semestertider vi tar bara in akuta tillstånd" sa dom på ortopeden. Mitt tillstånd är akut!!!. Efter ganska mycket tjat fick jag komma till röntgen..Jomenvisst..där satt en liten skruv rakt in i leden. Den 10e augusti, den dagen då jag skulle böjat skolan fick jag istället lägga mig på opretaionsbordet igen. Denna gång gick det snabbt och jag fick åka hem som planerat. Efter det förändrades det. Min träning gjorde framsteg och det gjorde mindre ont för varje dag som gick. Nedräkningen till 12 oktober började, JAG SKA GÅ PÅ DEN FÖRBANNADE SKOLAN! Och det har jag gjort! Jag har gått 1 månad idag och det går galant. Klart jag får ont i min armbåge men jag har ont i hela kroppen så det spelar inte så stor roll.
Det här blev ju ett tråkigt inlägg men jag är så himla glad och stolt över att jag är här nu! 5 månader..Läkarna gav mig inte ens en chans och det behövdes bara ynka 5 månader. Bra jobbat Banana!! Sen är det ju tack vare ALLA runtomkring som gjort att jag orkat såklart! Speciellt min fining!!
Åh va tråkigt det här blev, men imorn åker vi till Linköping och då är det fest!!!! Men nåde den som försöker lyfta mig!
Tack o hej!
LINKÖPING
Yey!! Vi drar hemåt i helgen. Välbehövligt för min del! Fick tillbaka första
provet idag, 33/33, full pott, grattis! Nu ska jag sova..själv:( Eftersom
pontus jobbar natt..Vi ses i Linkan!!
Tack o hej!
Hemlängtan
Åh idag är inte min dag. Sen inatt har jag haft konstant döont i magen!:( Pallrade mig trots allt till skolan vilket jag hade kunnat klara mig utan idag..Och när man mår dåligt så blir man ju sådär ynklig och töntig och hemlängtan har varit väldigt stark idag. För första gången faktiskt.
Jag saknar att titta på familjen med 8 barn med mamma, saknar att lyssna på pappa när han berättar om nya teknikprylar, jag saknar våran lägenhet, Jag saknar att busa med Guiness och mysa med Lotus. Jag saknar mina syskon och deras andra hälfter. Jag saknar min fina Michis och jag saknar Sofies prutthistorier. Jag saknar Daniel och jag saknar Lars, saknar tillomed min röda Intersporttröja. Jag saknar att kunna en hel stad utantill och jag saknar killarna på Stångebro gatukök. Jag saknar spontana bli-sjukt-full-kvällar med Johan, Fredde och Pontus. Jag saknar Linköping helt enkelt!
Tur att jag har den bästa av de bästa här iaf!
Tack o hej!
Jag saknar att titta på familjen med 8 barn med mamma, saknar att lyssna på pappa när han berättar om nya teknikprylar, jag saknar våran lägenhet, Jag saknar att busa med Guiness och mysa med Lotus. Jag saknar mina syskon och deras andra hälfter. Jag saknar min fina Michis och jag saknar Sofies prutthistorier. Jag saknar Daniel och jag saknar Lars, saknar tillomed min röda Intersporttröja. Jag saknar att kunna en hel stad utantill och jag saknar killarna på Stångebro gatukök. Jag saknar spontana bli-sjukt-full-kvällar med Johan, Fredde och Pontus. Jag saknar Linköping helt enkelt!
Tur att jag har den bästa av de bästa här iaf!
Tack o hej!
